Alldeles, ledig!

Har tillbringat dagen med att åka runt i Göteborg med omnejd i Janis älskade Saab från -83.
Det är bannemej överskattat med ratt-servo, AC, att alla 5 växlar går i och att det finns någon radio överhuvudtaget.
Istället för saknad av alla de där "lyxsakerna" infinner sig istället ett lugn. Med rutorna nedvevade känner jag lukten av nyklippt gräs eller utslagna blommor. Visst en hel del avgaser också, men de får man på köpet.
Jag är inte med och hetsar i vänsterfilen på motorvägen, utan lägger mig i högerfilen i 90 km/h, för femmans växel går ändå aldrig i. Jag lyssnar istället på min egen radio, på allt som poppar upp för att sen försvinna och ersättas av någon annan tanke.

Jag svänger in på Ikeas parkering, lägger i backen innan jag drar ur nyckeln, de är ju faktiskt en Saab...
När jag går in ser jag att de har cirkusdagar. I Foajén ligger det en märklig figur i en spjälsäng, benen sticker ut och näsan är alldeles röd. Jag står med ett brett leende när jag inser att det är en livs levande clownflicka som ligger där i spjälsängen och sover!! Medan jag går upp för trapporna kikar jag ner och försöker se om hon verkligen andas eller om det är ett skämt. Jo hon andas faktiskt.

Jag hittar en kniv och en ny måttsats till stugan i Finland. Går vidare och funderar på om jag ska göra en kupp där hemma och köpa en dörrmatta. Jag förstår faktiskt inte vad killar har emot dörrmattor. De måste älska att dammsuga småsten!
Jag bestämmer mig för att de bara hade fula dörrmattor och spar kuppen till en annan dag.
Jag går istället in på barnavdelningen och letar efter en nattlampa till Mille.
Där ser jag henne igen! Clownflickan, i ett av barnrummen, i en himmelsäng med de stora skorna utstickandes över fotändan. Jag blir ståendes, helt paff! Glor rakt ut. Det är något lite skrämmande med clowner tycker jag. De ler alltid sitt största leende och man kan inte riktigt läsa av vad dem igentligen vill..
Men clownflickan vinkar finurligt. Jag får en känsla av att vi har något hemligt ihop, nu när jag har sett henne. Hon lyckades, jag går återigen därifrån med ett brett leende som sitter i ännu.

Jag betalar i snabbkassan och går ut till min rullande bastu, kränger runt ratten utan servo och kör iväg mot Eriksberg igen.